European Media Partner
Mats Theselius bortom stilen LIVSSTIL

Mats Theselius bortom stilen


Han är designern som framför allt ser sig själv som en konstnär kring bruksföremål. En filosofisk man som brinner för svårarbetade material och hållbarhet, men som rynkar på näsan åt plast och klassisk svensk design. Möt den prisbelönta designern Mats Theselius.

Jag jobbar inte med stil. Jag tycker det är mer intressant att arbeta med hur utseende och uttryck hänger ihop med funktion och materialval."

Han har gjort sig ett namn i designvärlden tack vare prisbelönta möbler som den eleganta fåtöljen Bruno som vann Designpriset 1997 och skåpet National Geographic en kreation i massiv bokträ, som dessutom har plats för 25 årgångar av magasinet med samma namn som skåpet. Hållbarhet har alltid varit en central del av Mats Theselius design. Hans konstnärligt utformade och prisbelönta möbler är skapade i tåliga material och håller, enligt designern själv, i hundratals år. Ett arbetssätt som går helt emot det moderna slit-och-slängsamhällets rådande normer.

I en lägenhet, med utblick över Pildammsparken i Malmö slår vi oss ned med designern och tänkaren som grubblar kring begrepp som hållbarhet och ekologi. Mycket nöje!

Vem är Mats Theselius?
– Ja, vem är det? Han är en möbeldesigner som har gjort en väldig massa olika saker genom åren. Han befinner sig någonstans i gränslandet mellan konst och design.

Finns det några möbler som du tycker är särskilt inspirerande?
– Jag uppskattar fåtöljer. I jämförelse med en vanlig stol har en fåtölj mer volym och två armstöd. Det finns till viss del i karmstolar också, men själva sittandets kvalitet kommer till sin rätt först när det kommer till en fåtölj. En fåtölj med täta sidor har ytor som man använda till bilder exempelvis. Jag ser förutsättningar för att göra någonting intressant – det finns många spännande möjligheter i fåtöljen som ju är stolarnas konung.


Någonting som både är vardagligt, men som samtligt är konstnärligt och vackert?
– Ja, möbler är ju funktionella föremål. Samtidigt är det ju så att alla fysiska föremål har en skulptural potential. Med det menar jag en kvalitet som kan ta en bortom här och nu, någonting större eller mera meningsfullt.

Hur skulle du beskriva din egen designstil?
– Jag jobbar inte med stil. Jag tycker det är mer intressant att arbeta med hur utseende och uttryck hänger ihop med funktion och materialval.

Mats Theselius stil har beskrivits som genial och överrumplande. Med ett nordiskt formspråk, men med slutprodukter som känns internationella. En sak är säker, Mats Theselius har skapat några av 90-talets med omtalade svenska möbler. Men det är svårt för upphovsmannen att sätta fingret på hur man skapar sådana.
– Jag vet faktiskt inte. Det där skulle man ju fråga någon annan om. Jag följer min livsstjärna. Från första början, när jag började designa reagerade jag starkt mot de möbler som fanns när jag gick ut skolan. Bruno Mathssons stolar är kanske bekväma att sitta i, men jag tyckte att de var hopplöst tråkiga.


Var hittade du din inspiration?
– I musiken och materialen. Jag ville göra någonting som hade mer ös i sig. Det kändes som att de gamla ”Bruno-Mathsson-grejerna” tillhörde en annan tid. I grund och botten har jag alltid tänk att jag jobbar som skulptör, men med bruksföremål.

Finns det några material du inspireras mer av än andra?
– Jag har jobbat väldigt mycket med metall och sten. Det finns någonting i de där hårda materialen som inspirerar mig. De är skitsvåra att bearbeta och forma. Det motståndet är kul. Just nu är jag inne på rostfritt stål, för det blir slutsnackat om ytbehandlingar. Men det beror på vad man ska göra: Formen och konstruktionen hänger ihop med materialvalen.

Finns det något material som du rynkar på näsan åt?
– Plast är ingen höjdare. Jag vill göra grejer som hänger med väldigt länge. De ska vara möjliga att reparera, vilket är en förutsättning för att de ska kunna vara med länge. De flesta grejer som är i plast är ju bara ett ersättningsmaterial, något som är billigare i stunden.

– Jag försöker komma på något användningsområde där man kan byta ut plast mot någonting annat. När man blandar gips, så rör man runt det i en bunke. Om man har en mjuk skål i plast, kan man trycka på den och det torra gipset trillar bort, då är det bra att ha plast. Men det är det enda jag kan komma på. En liten skål för dem som blandar gips.

Du har skapat tidlösa möbler som är älskade och eftertraktade. Har du någon baktanke med att möblerna ska gå hem hos den breda massan?
– Den breda massan finns inte i min värld – då hade jag arbetat på IKEA. Jag har aldrig fått några förfrågningar från sådana företag, jag arbetar nog med så hög kvalitet på mina produkter. Jag har aldrig tänkt på de breda massorna, däremot tänker jag att jag går bakåt i stället för framåt.

Hur menar du?
– Att arbeta med design är ju ett fritt val. Man kan definiera design som man vill och många tror att möjligheterna finns att följa med i tiden och vara med och utveckla nya material och trender. Det har ju alltid varit så inom modernismen att det nya åtminstone ska ha en doft av det som komma skall, av framtiden. Jag tror inte på det där och ”framtiden är ju inte som förr” Då går jag hellre åt andra hållet och skapar sådant som skulle kunna ha blivit till om historien tagit en annan riktning. Jag tittar på Elsa Beskows ”Hattstugan” och tänker att det redan på den tiden borde ha tagits fram ett tyg som ser ut som näver. Nävermaterialet har en laddning i sig, en slags naturmystik man känner igen. Jag skapade ett sånt tyg, så nu finns det näver på rulle.

– Vissa saker funkar. Tofflorna jag har gjort för Docksta, det stämmer med sin samtid medan andra inte stämmer alls. Just nävertyget har inte varit så eftertraktat, har jag förstått i efterhand.

Vad har du för relation till det som har blivit känt som den klassiska svenska och skandinaviska designen?
– Som sagt tyckte jag från början att allt det där var en hög med präktiga tråkigheter. Jag har inte hållit på så mycket med den där 50- och 60-tals modernismen faktiskt. Men visst, i dag kan jag verkligen uppskatta en del av den arkitekturen och även designen till exempel Braun som visserligen är från Tyskland men ändå var en del av allt det skeendet.

Är hållbarhet viktigt för dig?
– Det är absolut viktigt. Jag har gått ut med att mina grejer håller i tre hundra år. Det är schysst, för då slipper man snacket om återvinning, som ju är en del av skräpkulturen. Men hållbarhet kan innebära olika saker. Det engelska ordet, to sustain betyder att upprätthålla. Alltså att vi till varje pris ska upprätthålla den livsstil vi har i dag. Om det är vad som menas med ett hållbart samhälle, då är det åt helvete med begreppet hållbarhet.


Vad kommer hända med designen i framtiden? Vad hoppas du kommer att ske?
– Vad jag tror kommer att hända och vad jag hoppas ska ske är två helt olika saker. Jag tänker på mina barn, de är 13 och 10 år. När jag ser hur de håller på med digitala plattformar och skärmar får jag känslan av att den världen de upplever framför skärmen, kanske är den verkliga världen för dem. Den jobbiga fysiska världen, det är en skenvärld. Jag tror att det är en stark trend som kommer påverka oss mycket. Vi kommer tänka på ett annat sätt.

– Jag skulle önska, framförallt för mina barn att de inte tänker på de där tjänsterna och verktygen som mer än en kommunikationsgrunka. ”Verkligheten överträffar allt!”, försöker jag pränta in i dem.

Vad hoppas du kommer att ske?
– Det är intressant, då får jag fritt önska mig. Jag tänker mycket på miljöfrågan och tycker att den är intressant. Vi har många scenarier framför oss: Det värsta scenariot är ju att vi som lever nu kommer att få se mänsklighetens undergång om 10, 20 eller 30 år. Det dog en miljon arter förra året, det låter ju inte alls bra.

– Ta almsjukan som exempel. Almarna dör. Det handlar inte om en förkylning som de kommer repa sig från. Det finns ingen förutsättning för almarna att leva på det här jordklotet längre. Det gör mig orolig. Om det är det värsta scenariot, då borde vi ju vara intresserade av att få till en så mjuk landning som möjligt. Det handlar ju om nedräkning, så vi slipper krig och olycka. Idén om att vi skulle åka iväg i rymden och bosätta oss någon annanstans, det är så huvudlöst, naivt eller verklighetsfrånvänt drömmeri. Vi borde i stället satsa allt på att hjälpa den döende planeten som vi bor på.

Vad håller du på med för projekt just nu?  
– Nu är det höst, så jag håller på med möbler och vardagliga ting. Knoppar och krokar, diskställ och klädhängare. Skoställ och paraplyställ. En massa spännande triviala grejer.

Dela artikeln

Journalist

Hans-Peter Öhman

Fler artiklar

Om oss

European Media Partner är en ledande content marketing byrå som producerar nischade cross media-kampanjer på fyra olika marknader i Europa. Kampanjerna, producerade under namnet “Analys”, distribueras tillsammans med ledande dagstidningar såväl som på våra kampanjsidor och samarbetspartners olika plattformar.

www.europeanmediapartner.com

European Media Partner

Våra kampanjsidor